måndag 26 oktober 2015

Vad kostar det att bo på Bali?

Vi tänkte att det kunde vara kul för er att se hur mycket vi spenderar på en vecka. Vi kan väl erkänna att det var ganska kul för oss oxå. Vi hade ganska bra koll från början eftersom att vi tar ut pengar varje vecka som vi ska leva på X antal dagar men man får alltid nya insikter när man verkligen granskar sina kostnader. Redan ett bra tag före vi lämnade Sverige så började vi eliminera onödiga kostnader och under våra resor så har vi ifrågasatt nästan varje inköp. Vi kommer ihåg hur vi ägnade säkert en halvtimme åt att rättfärdiga att vi hade köpt ett par nya gympaskor till Niclas när vi var i Filippinerna - och då kostade de typ 500 kronor. Det gäller att ha stor respekt för pengar för många bäckar små och plötsligt så har det blivit dyrt. Onödiga kostnader för oss nu är snarare "ska vi verkligen köpa en glass på vägen hem" medan det för några år sedan var "jag köpte en tröja på rea på NK och den kostade bara 1500 kronor". Lite skillnad.

Så, här kommer senaste veckans kostnader!

Tisdag
  • Betalning till Putu (vår städerska) och pengar till tvätten: 60 kronor.
  • Lunch på Boardriders: 75 kronor.
  • Veckohandling på Fantasy: 175 kronor.
  • Totalt 310 kronor.

Onsdag
  • Iste på Chillhouse: 15 kronor.
  • Yoga på Chillhouse: 60 kronor.
  • Lunch på Warung Yess: 50 kronor.
  • Totalt 125 kronor.

Torsdag
  • Lunch på Gourmet Canggu (inkl. en öl): 80 kronor.
  • Öl & middag på Old Man's: 150 kronor.
  • Totalt 230 kronor.

Fredag
  • Beach Bootcamp: 30 kronor.
  • Lunch på Warung Heboh: 50 kronor.
  • Tanka moppen: 15 kronor.
  • Ny vattentunna: 10 kronor.
  • Totalt 105 kronor.

Lördag
  • Lunch på Canteen: 90 kronor.
  • Ett par shorts & badbyxor på Deus: 240 kronor.
  • "Lördagsgodis": 40 kronor.
  • Totalt 370 kronor.

Söndag

  • Lunch på Hijau Warung: 60 kronor.
  • Fika & bröd på Bali Bunda: 35 kronor.
  • Totalt 95 kronor.

Måndag
  • 2 GB surf och pengar att ringa för: 100 kronor.
  • Lunch på Warung Heboh: 38 kronor.
  • Handling på Canggu Deli: 215 kronor.
  • Totalt 353 kronor.

Så den här relativt vanliga veckan har vi båda alltså levt på 1588 kronor (nästan 2,6 miljoner Rp). Niclas nya shorts och badbyxor är såklart ingen utgift vi har varje vecka men självklart så dyker det då och då upp tillfällen då vi behöver utöka garderoben eller köpa in något till hemmet. Sådana kostnader kommer man ju liksom inte ifrån.

Det finns några andra kostnader som återkommer men som inte inföll just den här veckan:
  • Var tionde dag får vi kokosnötter levererade: 70 kronor.
  • Köp av elektricitet: 150 kronor räcker i ca 3 veckor.
  • Ibland går vi på massage och Niclas besöker barberaren: ca 60 kronor per tillfälle.

Om vi ska vara väldigt noggranna så har vi ett par kostnader till men som betalas månadsvis, alltså inga löpande kostnader. Så här ser de kostnaderna ut om man delar upp per vecka:
  • Hyra för vårt hus: 1400 kronor per vecka.
  • Hyra för moped: 94 kronor per vecka.
  • Visum: 175 kronor per vecka.
  • Reseförsäkring: 175 kronor per vecka.
  • Totalt 1844 kronor.

Därutöver tillkommer kostnader för flygresor och hotell ifall vi åker på en visumresa (alltså förnyar visumet utomlands) eller gör en liten utflykt någonstans i närområdet. Dessa kostnader kan såklart variera rätt så mycket.

I fredags hade vi dinner party för 15 personer. Det är inget som händer varje vecka så vi redovisar det separat. Vi tänkte att det ändå kan vara kul att veta vad en sådan liten tillställning kan tänkas kosta. Vi bjöd på all mat och fördrink. Vi hade fixat potatissallad med pesto, sallad, tomatsalsa, crispy pork belly, grillad mahi-mahi (fisk), grillad kyckling och bröd.
  • Mat: 310 kronor.
  • En flaska tequila: 180 kronor.
  • En flaska rom: 180 kronor.
  • Öl och groggvirke: 200 kronor.
  • Totalt 870 kronor (drygt 1,4 miljoner Rp.)

Bortsett från vår fest i fredags så har vi alltså spenderat dryga 1600 kronor för två personer den senaste veckan i löpande utgifter och de fasta kostnaderna för veckan var 1844 kronor. Totalt alltså 3432 kronor. Utan någon djupare analys så skulle vi med den veckobudgeten landa på omkring 14000 kronor i levnadskostnader per månad, vilket stämmer bra för förra månaden slutade på 15615 kronor och då hade vi även en flygresa på 874 kronor. Bra jobbat tycker vi!

Hur mycket spenderar du på en vecka? Skriv ner alla kostnader under en vecka - vi lovar att du kommer få ett par insikter (och kanske oxå tankeställare) när du sammanställer dina kvitton!





Vill du veta mer om hur du bokar de billigaste flygbiljetterna till Bali - läs hur du gör på BokaMinResa.se

måndag 19 oktober 2015

Pengar och storhetsvansinne - tankar om Bali

I Sverige är vi vana att ta hand om oss själva. Man ska helst ha byggt sitt hus själv och om någonting behöver lagas så utgår man ifrån att man kan ordna det på egen hand. För att inte tala om att ta hand om sina familjer. Det är klart att vi gärna tar hjälp av några polare när man ska flytta, men det är mest för att det är så urbota tråkigt och för att man får dricka öl och käka pizza efteråt. 

Som kvinna är jag uppfostrad att stå på egna ben och klara av de svårigheter jag möter (tack mamma och pappa). Det gäller liksom att bita ihop när någonting har gått åt skogen. Jag har lärt mig att om saker och ting ska bli gjorda så måste jag själv vara den som driver på. Jag kan inte förvänta mig att någon ska knacka på mig dörr och fråga om jag behöver hjälp att laga min cykel. Hur som haver så måste jag börja med att ta den till verkstan.

Jag tror att det är den här kan-själv-mentaliteten som gör att jag reagerar så starkt på kan-du-göra-det-åt-mig-mentaliteten som finns här på Bali.

Vi har hittills hyrt tre hus på Bali i sammantaget fem månader (då räknar vi inte att vi har bott på hotell/guest house). I första huset hade vi städning sex dagar i veckan, otroligt onödigt egentligen men det ingick i priset. I huset vi bodde i april till maj kom en städerska hem till oss två gånger i veckan och städade.  Det är alltså väldigt vanligt att städerska ingår i priset när man hyr hus. Där vi bor nu kommer Putu och städar varje tisdagsmorgon. Putu betalar vi 50.000 Rp per gång för städningen, alltså 30 kronor. Hon lämnar också in vår tvätt (vilket är oerhört lyxigt) och vi brukar lämna 50.000 Rp till tvätten, oftast blir det ungefär 10.000 Rp över som Putu får behålla.




Jag har hela tiden haft lite svårt för att någon ska komma och städa våra hus. Visst, det är skittråkigt men jag kan ju liksom göra det själv. Ibland plockar jag iordning innan Putu ska komma bara för att det ska bli lättare för henne. Jag tror att män inte har lika stort problem med det och Niclas brukar säga; men det är ju så billigt så varför inte? Och samtidigt får Putu och oerhört många med henne möjlighet att tjäna pengar.

Vi har också en poolkille som kommer en gång i veckan. Han ingår i hyran av huset så vi har ingen aning om hans ersättning. Det är förstås skönt att ha någon som kommer och fixar och gör det grundligt. Niclas har gjort rent poolen vid ett tillfälle och visst skulle han kunna fortsätta med det men återigen så blir vårt liv lite bekvämare av att Asep kommer en gång i veckan. 

Så här långt sträcker sig vår bekvämlighet, men jag ska berätta om hur det ser ut i många familjer som bor på Bali.

Det bor många rika västerlänningar på Bali. Du behöver inte ha en jättefet i-landslön för att kunna ha det riktigt bra här. De som redan är rika med i-landsmått mätt är obscent rika här. Och det ska man visa. Man bygger flådiga hus med all lyx du kan tänka dig för mindre än halva priset av vad det skulle kostat i t.ex. Europa. 

Om vi tänker oss en ganska "normal" västerländsk familj i ett sådant lyxhus med två-tre ungar där mannen (ja, de flesta kvinnor är hemmafruar) får en bra lön från Europa/USA/Australien så är det här här scenariot inte helt ovanligt:
  • En house keeper som jobbar heltid, alltså ca 8-18 sex dagar i veckan. I vissa fall jobbar de sju dagar i veckan. Många house keepers bor i huset tillsammans med familjen. Förutom att sköta om huset så handlar hon (ja det är alltid en hon) och oftast är det hon som lagar mat.
  • Det är inte helt ovanligt att man även har en nanny som passar barnen samt lämnar och hämtar i skolan, beroende på hur gamla barnen är. 
  • Man har även en driver som kör familjen vart de än behöver åka. Vissa är tillgängliga dygnet runt medan andra jobbar heltid precis som house keeper'n.
  • En gardener som tar hand om trädgården ett par dagar i veckan. Jag har t.o.m. sett de som söker trädgårdsmästare på heltid.
  • Pool guy. Jag har lite dålig koll på frekvensen men kan tänka mig att han (ja, det är alltid en han) kommer ett par gånger i veckan.
  • Det är inte helt ovanligt med privatlärare av olika slag och personliga tränare och yogainstruktörer.
Så bra kanske du tänker. Så sjukt tänker jag. Det är någonting med det här som är väldigt provocerande. 

För det första tänker jag att man tappar förståendet helt för att arbetskraften är så billig. En house keeper som arbetar heltid tjänar ett par miljoner Rp. varje månad (från 1000 kronor alltså). För det andra tänker jag att man får storhetsvansinne för att man plötsligt är rik och man får möjlighet att leva ett liv som man inte skulle kunna ha i sitt hemland. Där skulle man "tvingas" leva ett helt "normalt" liv med att hämta barn i skolan och åka till affären och storhandla. Dessutom ett normalt liv där huset städas en gång i veckan istället för 10 timmar per dag och där man får klippa gräset själv. För det tredje tänker jag att det är oerhört barnsligt. Om man inte klarar av att ta hand om sin två/trebarnsfamilj och ett stort hus så kanske man skulle ha tänkt sig för lite grann. Jag tänker på alla de som kämpar med att få ihop sitt liv med sina familjer (oavsett om de har barn) och jag tänker på min egen familj där min mamma tog hand om fem barn och ett stort hus utan några som helst problem. Skulle vi ha haft house keeper, nanny, driver och gardener som tog hand om allt medan mamma tränade fem dagar i veckan med sin PT? Skrattretande och helt vansinnigt.  

Anledningen till att jag skriver det här och anledningen till att jag blev så upprörd var det här inlägget som jag läste imorse på en Expat-sida på Facebook. 


Det är alltså en familj som söker en pembantu (=piga) som ska ta hand om deras lilla bebis på natten för att familjen måste få sin skönhetssömn. Det här är så fel på så många sätt. Var ska man börja liksom? Vad sägs om att inte skaffa barn om man värderar sin nattsömn på högt? Jag tänker på det stackars barnet som behöver sina föräldrar på natten men som möts en av okänd kvinna som ska försöka natta och ge kärlek.

Det finns säkert de som kan argumentera för att det här är en bra lösning men oavsett så är det sjuka att man med pengar (i det fallet t.o.m. ganska lite pengar) kan outsourca sitt föräldraskap. Då känns det som att storhetsvansinnet har tagits till en helt annan nivå. En nivå där man fullständigt har tappat fotfästet. Jag tänker återigen på att familjen som sökte en piga skulle ha "tvingats" bita ihop om de var kvar i sitt hemland. De skulle behöva kliva upp mitt i natten när bebisen gråter, ge lite mat och kärlek och natta igen. Sådant som ingår i föräldraskapet och sådant som borde vara högst frivilligt eftersom att man älskar sitt barn. 

Jag tänker på vilket samhälle som skapas när man hela tiden kan ta genvägar runt allt som är jobbigt. Hur blir ett samhälle där man lär ungdomar att allt kan köpas för pengar och att minsta motgång kan lindras med ett par dollar? Det blir ett samhälle där gränsen mellan rik och fattig blir så stor och så tydlig, och där man inte har någon respekt för människors tid för den är ändå så billig. Det blir ett smaklös utnyttjande där rika utlänningar tar sig en plats i ett främmande land som de egentligen inte har någon rätt till. De har bara pengar. Och storhetsvansinne.

onsdag 14 oktober 2015

Det är inte bara underbart att bo på Bali

Det har nu gått 1,5 månad sedan vi kom tillbaka till Bali och vi tänkte att det kunde vara kul med en liten uppdatering om hur vi har det.


Den här gången flög vi Stockholm-London-Kuala Lumpur-Bali. Första två sträckorna med British Airways (mycket bra) och sista biten med AirAsia.

Hejdå Sverige!
Vår kärra till KL
Nästan framme i KL

Någon gång framåt 1 på natten blev vi avsläppta vid vårt hus och morgonen därpå fick vi vår moppe levererad. Det tar ju alltid ett par dagar att komma på plats i ett nytt hem. Packa upp, få koll på var affären finns och sådana saker.












Eftersom vi har varit i Canggu tre gånger förut så har vi rätt bra koll från början men vi lär oss nya knep hela tiden. Det tog ett par veckor innan vi hittade bra rutiner.
  • Första två veckorna satt vi nästan åtta timmar om dagen framför våra datorer precis som om vi jobbade på kontor. Vi fick egentligen inte så mycket gjort eftersom det är helt värdelöst att jobba på det viset, vi slösurfade liksom mest. Sedan kom vi fram till att vi är effektiva under olika tider på dygnet - och vissa dagar har man ingen motivation alls. Vi bestämde att vi vardera ska jobba minst en effektiv timme med Wonders of Bali varje dag och minst en effektiv timme med något av våra andra projekt, bl.a. Redeab eller OneWeekWedding. Sedan gjorde vi olika ansvarsområden och varje söndag planerar vi vad som ska göras under kommande vecka. Vi stämmer av varje dag hur arbetet går framåt. Det innebär att Emma oftast jobbar/pluggar mellan 6-8 på morgonen och en stund på eftermiddagen medan Niclas gör ett par timmar på eftermiddagen. Nu jobbar vi alltså när vi är som mest effektiva och motiverade. Vi är förresten så glada att vi har bra internet i huset så att vi kan arbeta hemma - det sparar vi mycket pengar på jämfört med att alltid sitta på café och jobba. Övrig tid ägnar vi oss åt sådant som är utvecklande, ger energi, är kul och som vi lär oss nya saker utav. 


Lördagsjobb

5 timmar på lördagar avser öldrickande.
  • Vi har hängt på stranden kanske tre gånger sedan vi kom till Bali. Första gången var vi terroriserade av en extremt social hundvalp så den avslappnande stunden vi såg fram emot vart istället ganska fartfylld.

  • Varje måndagsmorgon löptränar vi på stranden (bra start på veckan), Emma yogar på Chillhouse en gång i veckan, Niclas spelar tennis på onsdagar, vi går på Beach Bootcamp på fredagar och försöker få in ytterligare en löpträning i slutet på veckan. Däremellan kör vi vattengympa hemma i poolen. Någon gång i veckan tar vi en strandpromenad i solnedgången (gärna följt av en iskall Bintang). Och så har vi varit på massage/spa ett par gånger.



  • Vi äter varsin fruktsallad med müsli och varsitt stekt ägg till frukost.
  • Vi äter nästan alltid lunch ute på något café eller restaurang och får då möjlighet att testa nyöppnade ställen och återbesöka gamla favoriter. Mer om detta snart.
  • Vi lagar nästan alltid middag hemma på kvällen. Ofta marlin (på svenska kallad spjutfisk) eller kyckling. Vi har just nu dille på mexikansk mat så det blir mycket jalapeños (OBS! kan ha laxerande effekt). Ibland unnar vi oss surdegsbröd och doppar i olivolja. Vi lägger oxå ett par kronor extra på att köpa hem den riktigt goda fetaosten som säljs här och den har vi i det mesta. Frank's Red Hot är ett annat beroende vi har och det spelar inte så stor roll vad den kostar (ungefär 30 kr för en flaska).

  • Vi får tio kokosnötter levererade till vårt hus en gång i veckan och vi delar på en varje eftermiddag. Vi beställer på morgonen och några timmar senare kommer kokosnötterna. Vi betalar 6 kronor styck. Det fantastiska med regelbundet intag av kokosnötter (förutom alla nyttiga effekter i kroppen) är att man inte blir sötsugen. Självklart slinker det ner någon glass eller chokladbit någon gång ibland. Vi köpte med oss lakrits från Sverige och den är inte slut än :)
  • Varannan vecka åker vi till närmaste matbutiken och köpa elektricitet. Vi får med oss ett nummer hem som vi sedan knappar in i elmätaren och så har vi fyllt på med ström. Nu ser vi att vi gör av med 20 kWh per dag (för de som har en aning om vad det innebär).
  • På tisdagar kommer Putu - som är nanny till våra Argentinska grannars dotter - och städar vårt hus. Vi betalar 50.000 Rp för städningen (30 kr) och Putu tar med sig tvätten och levererar den färdig dagen därpå. Vilken fantastisk service!
  • Torsdagar har fått en egen liten tradition. Vi dricker margarita's och spånar idéer, brainstormar och kommer på nya projekt. Hur kul som helst!

  • Fredagar innebär en sak - happy hour på Old Man's. Så är det bara och kommer alltid att vara. 2 Bintang till priset av 1 mellan klockan 17-18. Som ni förstår så handlar det om att sänka så många öl som möjligt på den timmen :)
  • Söndagar är partydagen i Canggu. Vi har varit ganska slöa på den fronten men vi brukar ta oss till Deus där det är konsert på kvällen. 



Vi har oxå hunnit med en utflykt till Ubud som ligger ungefär en timmes mopperesa norrut





Att bli inparkerad hör till vanligheterna.

Vår tur till Nusa Lembongan kan ni läsa om här


Vi har njutit av ett par fantastiska solnedgångar













Vi spenderar förstås mycket tid på moppen - safety first!



Niclas har åkt Gentlemen's Ride - ett globalt MC-event till stöd för prostatacancer.





Niclas har gjort ett par besök hos barberaren. Lätt värt 60 kronor för ett snyggt skägg.


På bilderna ser Canggu grönt och frodigt ut men saken är att det är snustorrt. Det behövs verkligen regn. Första veckorna var ganska så svala men senaste veckan har det varit otroligt varmt, till och med så att locals klagar över att det är varmt. 








Utanför vårt hus. Nu har riset skördats.

Ni har väntat länge nog på matbilderna. Here they are!

Första morgonen på Bali. Frukost på Betelnut.
Kycklingwrap på RedSalt
Kycklingschnitzelmacka på RedSalt
Sizzling fajita på vår favoritmexikanare La Mexicana
Nasi Campur (indonesiska smårätter) med superstark chilisoja
En favorit - linssallad med pocherat ägg på Gourmet Canggu
Nasi Campur på kända warung Bu Mi
Vi provar burgare på Wacko Burger i Seminyak
Ibland får man äta pannkakor till lunch, på Canteen
Riktig "grabbmat" på Garage
En bjuddessert från vår vän Danny på Deus. Friterad banan och massor av glass. Mums!
Drakfrukt/pittaya hemma i köket
Jobbfrukost på Canteen
Inte så svårt att förstå varför vi gillar Canteen så mycket....
"Nöd"-croissant på Monsieur Spoon - perfekt vid blodsockerfall
Vi testar ett nytt ställe (fantastiska burgare) i Seminyak - Bo$$man 
Canggu har fått ett nytt ställe som är riktigt bra - Machinery Cafe
Machinery Cafe har bästa hollandaisesåsen i Canggu - och vi blev bjudna på en Red Velvet Cupcake som tack för att vi hade skrivit om Machinery på Instagram :)
Super Smoothie på Chillhouse efter avslutad yogaträning
Burgare på Canteen
Fantastisk quinoa-sallad på Canteen
Ginger-Lemon-Honey Frappe på Betelnut (SÅ god!)
Danny på Deus bjöd oss på menyns nya dessert - Creme Caramel
Egg Florentine och kycklingsallad med pesto på Milly's Warung
Fika hemma i sängen. Morotskaka från Gourmet Canggu och Chokladfondantkaka från Monsieur Spoon
Snacks hemma vid poolen
Egg Benedict på Boardriders
Sushi-event på Deus
Müsli bowl på Cinta Cafe
Avokado på surdegsbröd med pocherat ägg på Cinta cafe
Middag på Canggu's enda food truck
El Matador food truck levererar Canggu's bästa burgare
Nasi Campur på warung Yess
Pulled pork och pocherade ägg på Ruko cafe
En ny favorit i Canggu... Billig öl och kul underhållning - Pretty Poison heter stället


Och så var det ju det andra....

Vi kommer hyra vårt hus här på Bali till sista april. Under en av våra margarita-och-brainstorming-torsdagar så skrev vi upp för- och nackdelar med att bo på Bali. Minussidan vann med råge, trots att vädret är ett stort plus, så vi har bestämt oss för att inte stanna kvar efter april nästa år. Det är väl som så att om man kommer till Bali, hyr ett hus eller bor på hotell under en period så är det väldigt bekvämt att bo här på för det mesta är enkelt och billigt. Men ska man bo här så stöter man på andra typer av problem. 

  • Efter månadsskiftet september-oktober fungerade plötsligt inte Visa-korten i uttagsautomaterna. Förvirringen har varit väldigt stor och mycket spekulationer kring varför korten inte fungerar. Det verkar som att Indonesiska regeringen bestämt att internationella Visa-kort inte ska fungera på Bali sedan 1 oktober. Vissa menar att detta är för att stärka den lokala valutan och få bort användningen av dollar, medan andra tror att det har att göra med skimming och bedrägerier. På Facebook-forumen finns det nu många diskussioner och det konstiga är att plötsligt kan någon göra ett uttag med Visa-kort medan det inte fungerar för oss andra. Hittills har MasterCard fungerat och vi hoppas att det fortsätter att göra det även framöver. Väldigt konstig situation är det iallafall.
  • Våran gata har ingenstans att slänga sopor så de måste man droppa av någonstans längs huvudgatan där sopgubbarna plockar upp grejer när de åker förbi. 
  • Med lite tur så kommer poolkillen när han ska, tisdagar kl. 08 (han kommer oftast inte då). Vissa gånger är han lite väl generös med klormedlet (eller vad det nu är) och då blir poolen brungrön i över ett dygn och det går inte att bada. 


  • Det är alltid väldigt mycket saker som ska fixas och varje sak kan bara fixas på ett specifikt ställe. Ska man ladda kontantkortet på mobilen så får vi åka till Berawa och ska vi handla potatis så får vi åka till Canggu Deli eller Pepito Supermarket. Det är oerhört mycket logistik som tar rätt mycket tid och kraft faktiskt. Det är inte så lätt som hemma där man åker till ICA Maxi och så finns allting där. Emma har gjort en skoluppgift över vår inköpsprocess och kommit fram till att vi har 11 olika inköpsställen för olika saker - och då menar vi bara sådant som hör till dagliga inköp. Dessutom är det ganska ofta så att vi vet att vi ska handla en specifik vara i en specifik affär (för det är så det funkar här) och när den är slut blir det problem. T.ex. tog citronjuicen slut i vår närmaste butik för tre veckor sedan och de har fortfarande inte fått in den igen. Då tar det massa onödig tid för oss att leta upp ett annat ställe som säljer citronjuicen (och helst till bra pris).
  • Öl. I våras så kom det någon ny regel om att små supermarkets inte får sälja öl. Först skulle inte ens strandhaken få sälja öl men det fattade ju alla att det inte var hållbart. Vi har fått leta oss fram till 1) vilka butiker som säljer öl och 2) vilka butiker som har den billigaste ölen. I våras kunde vi köpa öl riktigt billigt men nu är den dessutom ett par kronor dyrare. Inte bra!
  • Man får se upp när man är ute och kör på vägarna. Ibland får polisen ett ryck och då stoppar de alla västerlänningar och ska ha betalt "för annars skickar de en anmälan till Denpasar". Nu vet vi vilka vägar vi ska undvika eller var vi ska köra lite fortare för att undvika polisen men det är ändå rätt frustrerande.
  • Det dyker alltid upp saker och ting från ingenstans. Andra veckan kom plötsligt banjar'en (typ som borgmästaren) och knackade på dörren och skulle ha 100.000 Rp i avgift per person (vi betalade 50.000 Rp per person) för att de skulle svara i telefon om man ringde när man hade inbrott. I våras kom banjar'en förbi där vi bodde då och skulle ha en typ av vägavgift. Det är alltid kontant betalning som gäller och det kommer alltid tillbaka för att hämta sina pengar. Bara att gilla läget med andra ord.
  • Man är ganska utsatt som västerlänning. Även om locals är vana vid turister och expats vid det här laget så vet man att de förstår att man har pengar. Det händer att västerlänningar råkar ut för brott, både inbrott och personbrott. Vissa rycker väskor och mobiltelefoner från tjejer som kör moppe själva. Vi har alla våra saker inlåsta när vi åker hemifrån och vi lämnar aldrig någonting framme (vi lärde oss i Filippinerna) även om ytterdörren är låst. Det är bara så det är, och det är egentligen ingenting unikt för Bali - brott sker överallt men man kan få en oskön känsla av att det går att se på oss att vi har mer pengar. Brotten är mer riktade mot västerlänningar jämfört med t.ex. i Sverige där brott vanligen sker mer "random". Man ska t.ex. vara noga med att alltid kolla när kassapersonalen slår in varorna i kassan så att de inte tar för mycket betalt eller slår ihop två kvitton så att du får betala pengar i onödan. Man hör om dem som blir tagna för stölder och låt oss säga att de blir inte vänligt behandlade, härom veckan vart en ficktjuv ihjälslagen av andra locals... Nu ska vi inte skrämma er här utan man ska komma ihåg att här som i resten av världen så är majoriteten vänliga och vill en väl.
  • Jag tror att de flesta vet hur svårt det kan vara att träffa nya vänner. Om man inte hamnar i ett sammanhang där det är lätt att knyta an till folk som har samma intressen så är det rätt svårt alltså. Vi vill gärna träffa likasinnade par som man kan ha ett intellektuellt utbyte med och inte bara träffas när det är fest. Vi har försökt hitta lite andra svenskar som bor här i Canggu och inte bara är på genomresa men de är inte särskilt många.
  • Visum. Detta gissel alltså. Om man bara besöker Bali en kort tid så får man 30 dagars gratis visum på flygplatsen. Det är förstås oxå ett alternativ för oss men då måste vi lämna landet varje månad. Det skulle vi absolut kunna göra men det har faktiskt blivit dyrare att flyga i regionen och vi vill inte lägga 3000-4000 kronor varje månad på att flyga in och ut ur landet. Vi har nu 60 dagars visum som går att förlänga fyra gånger med 30 dagar vid varje förlängning. MEN för att kunna förlänga så måste man hitta en lokal sponsor som ska gå i god för dig och som ska följa med dig till immigration office (tänk om det hade varit så i Sverige...). Det går att sköta det här via en visumagent men då kostar det ungefär 500 kronor per person och månad. Vi har istället kommit fram till att vi gör en visumresa varannan månad och flyger då till Singapore eller Penang för att ordna nytt 60 dagars visum. Tyvärr vägrar de på ambassaden i Kuala Lumpur att göra 60 dagars visum vilket är riktigt synd för det hade passat oss bäst. Som ni förstår så orsakar det här en hel del huvudvärk. Om vi skulle ha stannat permanent så hade vi väl fått titta på andra lösningar och många köper ett affärsvisum eller socialt visum för ungefär 20.000 kronor.

Men annars har vi det bra :) Vi har spännande projekt att jobba med och vi har en riktigt kul vinter och vår framför oss. Livet leker trots att vi ibland får ägna över en timme åt att köpa citronjuice.