Tankar kring att komma tillbaka till Sverige

För ganska så exakt fyra veckor sedan landade vi på Arlanda efter ett dygns resande från Bali. Imorse läste jag att flygplatsen på Bali (tillsammans med fem andra flygplatser i närheten) är stängd efter att vulkanen Raung på östra Java haft ett utbrott. Förra veckan var det en annan vulkan nära ön Flores (där vi var i oktober) som hade utbrott och tillfälligt stoppade flygtrafiken. Ska bli intressant att fortsätta följa händelseutvecklingen.

Nu efter fyra veckor så har vi upplevt de flesta kulturkrockarna. Det känns fortfarande konstigt att hälla ut vatten i handfatet och varje gång jag ska låsa en dörr så försöker jag låsa två varv (som överallt i Sydostasien) istället för ett som finns på alla dörrar här. Någonting som är svårare att hantera tycker jag är det överflöd som finns i princip så fort man rör sig utanför hemmet. Det är tio sorters mjölk och mängder av olika tandkrämer, hudkrämer och för att inte tala om förvirringen när jag gick på Systembolaget första gången. Hur ska jag som konsument kunna välja? Vad ska jag basera mina val på? Jag kan ju alltid ta den produkt som är billigast eller den som är fairtrade om jag vill ha det, men utöver det? Är det alltid så bra att ha så många olika valmöjligheter?

Och en annan sak som är helt absurd är att man kan köpa vissa livsmedel året om. Om du reser runt i Sydostasien och frågar efter avokado eller mango så är det långt ifrån alltid som du kan få ta på det eftersom att det inte är säsong. Men i Sverige ska det alltid finnas tillgång till mango och avokado. På Bali kostar papaya ungefär 2,50 kronor per kilo. När jag går in på Coops hemsida kostar papayan ca 100 kronor per kilo. Jag tänker också på de som blir lurade när de köper (vad som annonseras vara) svenska körsbär i maj/juni, trots att skördeperioden vanligen börjar i mitten av juli. Jag tror det är dags att man som konsument börjar ifrågasätta mer och dessutom göra mer medvetna val i butiken. Är det rimligt att det ska finnas jordgubbar året om och är det rimligt att det finns över tio olika tandkrämstillverkare (med X antal olika produkter per tillverkare) som i slutändan ändå erbjuder exakt samma saker?

Om ni kommer ihåg så skrev vi om en massa cravings innan vi åkte från Bali. Löjrom, champagne, sill, bearnaisesås... Listan var ganska lång. Häromdagen njöt vi av just champagne och löjrom (oh my so gott) och vi har checkat av alla tänkbara sorters sill, frukostar ute i solskenet, grillkvällar och hembakta bullar. Vi har också gjort den där förflyttningen från solstolen till BiB-en och fyllt på ett glas vin. Annars är vi just nu hela tokiga i våra frukostar med keso, scrambled eggs, avokado och finn crisp. Nog för att det idag är 12 grader och regn, men vi har det ganska så bra ändå :)


En tur till Åland

Golf

Skönt hemma

 Ut i skogen

Och massor av regn...

Om att vara transparent

Under våra resor - på stränder, flyg och båtar - har vi lyssnat en hel del på Värvet. Podden som gör en djupdykning i mer eller mindre kända människors liv. Vi minns så väl när vi låg på Sunrise Beach på Koh Lipe i Thailand försökte (ja försökte!) lyssna på intervjun med Thorsten Flinck och skrattade ikapp med Amelia Adamos underbara humor. Nåväl, det vi ville komma till var att i nästan varje intervju så ställs frågan "vet du hur mycket du tjänar?" Några enstaka berättar om sin inkomst medan de flesta påstår att de inte har en aning. Att någon i Sverige inte skulle veta vad han eller hon tjänar tror vi inte riktigt på. Bland "vanliga" människor som inte får intervjuas i Värvet känns det som att man inte vill tala om sin lön i rädsla att man tjänar för lite. Men för lite måste ju alltid ställas i förhållande till någonting annat. Någon med jobb Y kan av olika anledningar inte tjäna lika mycket som någon med jobb X och det är ju fullt naturligt. Det omvända gäller de som tjänar mycket pengar och inte vill prata om det, för andra kan bli avundsjuka och det är ju inte helt OK att ha mer än andra. Är det bara OK att prata om pengar i Sverige så länge det handlar om lagom mycket pengar?

När vi sålde vår lägenhet 2014 gjorde vi en vinst på 370,000 kronor (före skatt). Det var också det svar vi gav till våra vänner när de frågade hur försäljningen hade gått. När vi frågar vänner som har sålt sina lägenheter säger de "jo, det gick bra". Troligen har de tjänat många hundratusen men det vill de inte säga. Återigen skulle man ju kunna ta reda på exakt hur många hundratusen, om man bara orkar. Samma lika uppstår när folk har fått nytt jobb. Det mest politiskt korrekta man kan säga i det läget är "jag fick den lön jag ville ha". Och hur mycket lön ville du ha? Om du talade om det skulle vi kanske kunna föra en intressant diskussion och det skulle kunna hjälpa andra när de ska löneförhandla nästa gång. Det skulle ju alla vinna på. Win win, eller? Så varför är det så svårt att berätta för sina vänner om sina ekonomiska framgångar? Vad är det man är rädd för?

Vi har ett svar på varför, som vi ser ännu tydligare nu när vi inte har bott i Sverige på länge. Jante! Jante säger att du inte får tjäna mer pengar än mig. Jante säger att du inte får vara mer framgångsrik än mig. Enligt jante får du inte vara mer lyckligt lottad än vad jag är. Vad sägs om att vi som är unga, nytänkande och smarta börjar göra tvärtom? Delar med oss! Är transparenta! Om du inte vill tala om vad du tjänar för att du är rädd att andra ska bli avundsjuka så är väl det DERAS problem. Du har troligen gjort ett grymt bra jobb som gett dig den lönen. Du förtjänar den. Du ska vara stolt över det och du ska inte vara rädd att säga att du är BÄST. Och om du tycker att du tjänar för lite, säg det så kanske du kan få tips på hur du ska höja din lön. Sharing is caring! 

Vi vet exakt hur mycket pengar vi gör av med varje månad och om någon är intresserad så visar vi gärna upp vårt Excelark (men du måste dela en flaska vin med oss under tiden). Vi tänker så här, genom att berätta hur vi hanterar vår ekonomi så kan vi dels inspirera andra men även lära oss av andras lösningar på samma problem. Alla har ju räkningar som ska betalas och de flesta har lån som ska amorteras. Det hjälper liksom inte att ignorera det för sista betalningsdatum kommer ändå förr eller senare. 

Om privatpersoner är rädda för att öppna sina plånböcker för allmän beskådan så är det ingenting jämfört med hur det är att driva företag. I Sverige är det fult att tjäna pengar som egen företagare. Det "bästa" är om det nätt och jämnt går ihop sig för dig och du ska helst inte ta ut någon vinst. Du ska gärna erbjuda dina tjänster gratis, att ta betalt är nästintill girigt. Låter som ett vinnande koncept för ett framgångsrikt företag eller?

Vi är entreprenörer nu. Vi driver egna företag och jobbar med våra egna affärsidéer (vilket är helt underbart jämfört med att vara anställd). Vi vill inspirera andra att släppa taget om sina ("trygga") anställningar och bli sina egna chefer. Men vi kan inte inspirera andra om vi inte talar om hur vi har kommit fram till våra lösningar. Våra lösningar är självklart skapade utifrån vårt eget tycke och vi tar gärna emot konstruktiv kritik och feedback om du tycker annorlunda. 

Så här tänker vi. Alla företag börjar med en idé. Den kan i princip vara hur liten som helst, men du måste kunna tjäna pengar på den. Idén behöver paketeras i ett schysst format och du behöver bestämma dig för ett lanseringsdatum. That's it. De flesta idéer behöver ingen finansiering. Du kan starta från noll och arbeta dig framåt. Det mesta jobbet klarar du av på egen hand. Om inte så ta med en partner (kan vara någon i familjen eller en vän) i ditt företag - jobbet blir mycket roligare och du lär dig så mycket mer. Idag finns det massor av tekniska lösningar som gör det möjligt att bygga hemsidor, webshopar och andra plattformar som är gratis. Facebook, Twitter, Pinterest och Instagram kostar ingenting. Det du behöver göra är att fundera kring vilka värden du vill att ditt företag ska förknippas med. Vilka är dina unique selling point's? Sedan är det bara att köra. Be dina vänner om hjälp med att promota din affärsidé samt komma med feedback (du kommer snabbt märka vilka som är dina riktiga vänner!). Jobba med små giveaways till de som hjälper till, det är alltid uppskattat. Skriv sedan en artikel eller ett blogginlägg om hur du har gjort. Hjälp dina vänner att göra samma sak som du har gjort. Inspirera och tala om hur du har löst dina problem. Vi tror att ju mer öppen du är med hur du driver ditt företag desto tydligare kommer dina arbetsmetoder att bli för dig och desto mer förtroende får du av dina kunder.

Vi jobbar ungefär fyra timmar varje dag (genomsnitt). I den mest intensiva uppstartsfasen för Wonders of Bali jobbade vi betydligt mer än så, säkert över 12 timmar per dag. Det är räknat per person så gånga antalet arbetstimmar med två. Vi ser egentligen inte jobbet som ett jobb utan som en del av vårt liv. När vi är på Bali går vi upp när vi vaknar, tränar, äter frukost och läser nyheter, jobbar ett par timmar, äter lunch, jobbar en stund till innan vi ägnar eftermiddagen åt att hänga på stranden, lyssna på poddar eller åka på utflykt. Ibland jobbar vi ett par timmar på kvällen men oftast lagar vi en god middag och ser på någon serie eller tar moppen till något av våra favoritställen, tar en öl i solnedgången och hänger med vänner. Vi är både partners i business och i livet. Det är grymt kul att leva så och vi lär oss väldigt mycket både om oss själva och om varandra. Vi jobbar precis så mycket som vi behöver och när vi behöver. Det spelar ingen roll om det är lördagskväll, mitt i natten eller tisdag morgon, vi jobbar när vi vill och när det krävs att vi jobbar. Om vi inte har motivation så gör vi någonting annat en stund innan vi återupptar jobbet. De bästa stunderna i vårt jobb är när vi dricker vin och bara brainstormar!

Hela vårt arbete med Wonders of Bali började med att vi beställde och köpte in de 195 smycken som ingår i kollektionen. Vi var från början beredda att investera 10 000-20 000 kronor utav vårt eget kapital men insåg snart att det skulle bli en väldigt liten kollektion. Vi beslutade i samma veva att Wonders of Bali skulle bli ett dotterbolag till Niclas företag Redeab (tidigare NTTP). I och med det fick Redeab stå för finansieringen av första kollektionen som kostade strax över 50 000 kronor.

När vi sedan räknade ut våra priser utgick vi ifrån inköpspriserna, vår förväntade marginal på 100 % och gjorde en sammanställning av alla övriga kostnader (bl.a. emballage och frakt). Efter att priserna var satta gick vi igenom varje smycke och övervägde huruvida vi upplevde att priset matchade upplevelsen av smycket. De flesta priserna lät vi vara oförändrade medan vi sänkte priset på några produkter. Vår första kollektion kommer generera ungefär 130 000 kronor när alla produkter är sålda. Sedan ska vi dra bort moms och övriga kostnader och vi landar till slut på ca 100 000 kronor efter att vi har skänkt pengar till Waves 4 Water. Vi kommer alltså göra en förtjänst på ca 50 000 kronor. De pengarna kommer användas till återinvesteringar i nästa kollektion.

Wonders of Bali är bara ett av våra projekt. Vi kommer troligen sjösätta ytterligare en affärsidé inom kort. Vi ser inte att vi ska kunna leva på Wonders of Bali på ett bra tag. Troligen kommer det aldrig ge tillräckligt stor inkomst för att vi någonsin ska kunna göra det. Vi ser snarare utvecklingspotentialen i hur vi kan bygga företaget, hitta samarbetspartners världen över och nå tillväxt inom andra områden där vi kopplar samman produkter med välgörenhet. 

Sådär. Det var väl inte så farligt? För visst är det rätt kul när andra är transparenta? För vi är ju alla nyfikna, eller hur? Fortsätt nu med dig själv. Dela med dig och var transparent. Du har ingenting att förlora på det!

Vi går all in

En vecka har gått sedan vi kom till Sverige. Första intrycket? KALLT! Förutom att frysa har Niclas kommit igång med golfen och jag har hunnit hänga med på ett par rundor, vi har lanserat Wonders of Balis webshop och fortsatt jobba med att bygga upp företaget, träffat vänner, skickat ut bröllopsinbjudningar, åkt på tur till Åland, spelat tennis, varit på Stockholmsvisit, gått många skogspromenader och tränat, köpt bil, firat midsommar och nästan förätit oss på sill. Allt som är svenskt och härligt och längesen... Det går vi all in på just nu! Det känns onekligen lite underligt att vara tillbaka i Sverige och vi märker hur annorlunda vi tänker nu. Och ja, det råder inga tvivel om att jantelagen fortfarande är vid liv. Må denna hemska attityd försvinna och aldrig mer komma åter!

Ett par grejer vi inte har gjort på nio månader:

• Druckit vatten direkt ur kranen
• Använt trelags toapapper
• Spolat ner toalettpapper i toalettstolen
• Ätit kavringsmackor med ost
• Druckit Oboy
• Druckit bubbel (nu återstår bara kombinationen bubbel och löjrom)
• Haft fler än två ölsorter att välja mellan i affären
• Haft sockor, mössa och vantar på oss
• Sovit med tjockt täcke
• Upplevt ljusa nätter (blir ju mörkt mellan 18 och 19)
• Vi kan inte påstå att vi frusit i någon större utsträckning...
• Sovit i mjuka sängar (vi insåg när vi kom hem att vår säng med IKEA:s hårdaste madrass faktiskt är mjuk)
• Ätit älgkött
• Ätit nyskördad färskpotatis från trädgårdsland
• Hällt ut färskt vatten i handfatet
• Haft långbyxor på oss (fler än typ fem gånger på nio månader)
• Andats torr och kall luft (som doftar blommor och koskit)
• Ätit leverpastej
• Druckit vin ur BIB
• Kramat små gosiga barn
• Njutit av att promenera på en sommaräng och se mängder av olika sorters blommor blomma
• När det prasslar i skogen så är det inte apor, det är små söta fåglar
• Suttit ute i solen och ätit frukost

Sista kvällen på Bali

På väg från Bali till Kuala Lumpur

Utsikt över Kuala Lumpur. På väg till London.

Två timmar kvar till Stockholm

Det är så kallt att kokosoljan har stelnat

Såna här skyltar finns inte i Sydostasien