Visar inlägg med etikett vi gillar inte. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vi gillar inte. Visa alla inlägg

måndag 6 juli 2015

Om att vara transparent


Under våra resor - på stränder, flyg och båtar - har vi lyssnat en hel del på Värvet. Podden som gör en djupdykning i mer eller mindre kända människors liv. Vi minns så väl när vi låg på Sunrise Beach på Koh Lipe i Thailand försökte (ja försökte!) lyssna på intervjun med Thorsten Flinck och skrattade ikapp med Amelia Adamos underbara humor. Nåväl, det vi ville komma till var att i nästan varje intervju så ställs frågan "vet du hur mycket du tjänar?" Några enstaka berättar om sin inkomst medan de flesta påstår att de inte har en aning. Att någon i Sverige inte skulle veta vad han eller hon tjänar tror vi inte riktigt på. Bland "vanliga" människor som inte får intervjuas i Värvet känns det som att man inte vill tala om sin lön i rädsla att man tjänar för lite. Men för lite måste ju alltid ställas i förhållande till någonting annat. Någon med jobb Y kan av olika anledningar inte tjäna lika mycket som någon med jobb X och det är ju fullt naturligt. Det omvända gäller de som tjänar mycket pengar och inte vill prata om det, för andra kan bli avundsjuka och det är ju inte helt OK att ha mer än andra. Är det bara OK att prata om pengar i Sverige så länge det handlar om lagom mycket pengar?
När vi sålde vår lägenhet 2014 gjorde vi en vinst på 370,000 kronor (före skatt). Det var också det svar vi gav till våra vänner när de frågade hur försäljningen hade gått. När vi frågar vänner som har sålt sina lägenheter säger de "jo, det gick bra". Troligen har de tjänat många hundratusen men det vill de inte säga. Återigen skulle man ju kunna ta reda på exakt hur många hundratusen, om man bara orkar. Samma lika uppstår när folk har fått nytt jobb. Det mest politiskt korrekta man kan säga i det läget är "jag fick den lön jag ville ha". Och hur mycket lön ville du ha? Om du talade om det skulle vi kanske kunna föra en intressant diskussion och det skulle kunna hjälpa andra när de ska löneförhandla nästa gång. Det skulle ju alla vinna på. Win win, eller? Så varför är det så svårt att berätta för sina vänner om sina ekonomiska framgångar? Vad är det man är rädd för?

Vi har ett svar på varför, som vi ser ännu tydligare nu när vi inte har bott i Sverige på länge. Jante! Jante säger att du inte får tjäna mer pengar än mig. Jante säger att du inte får vara mer framgångsrik än mig. Enligt jante får du inte vara mer lyckligt lottad än vad jag är. Vad sägs om att vi som är unga, nytänkande och smarta börjar göra tvärtom? Delar med oss! Är transparenta! Om du inte vill tala om vad du tjänar för att du är rädd att andra ska bli avundsjuka så är väl det DERAS problem. Du har troligen gjort ett grymt bra jobb som gett dig den lönen. Du förtjänar den. Du ska vara stolt över det och du ska inte vara rädd att säga att du är BÄST. Och om du tycker att du tjänar för lite, säg det så kanske du kan få tips på hur du ska höja din lön. Sharing is caring! 
Vi vet exakt hur mycket pengar vi gör av med varje månad och om någon är intresserad så visar vi gärna upp vårt Excelark (men du måste dela en flaska vin med oss under tiden). Vi tänker så här, genom att berätta hur vi hanterar vår ekonomi så kan vi dels inspirera andra men även lära oss av andras lösningar på samma problem. Alla har ju räkningar som ska betalas och de flesta har lån som ska amorteras. Det hjälper liksom inte att ignorera det för sista betalningsdatum kommer ändå förr eller senare. 

Om privatpersoner är rädda för att öppna sina plånböcker för allmän beskådan så är det ingenting jämfört med hur det är att driva företag. I Sverige är det fult att tjäna pengar som egen företagare. Det "bästa" är om det nätt och jämnt går ihop sig för dig och du ska helst inte ta ut någon vinst. Du ska gärna erbjuda dina tjänster gratis, att ta betalt är nästintill girigt. Låter som ett vinnande koncept för ett framgångsrikt företag eller?

Vi är entreprenörer nu. Vi driver egna företag och jobbar med våra egna affärsidéer (vilket är helt underbart jämfört med att vara anställd). Vi vill inspirera andra att släppa taget om sina ("trygga") anställningar och bli sina egna chefer. Men vi kan inte inspirera andra om vi inte talar om hur vi har kommit fram till våra lösningar. Våra lösningar är självklart skapade utifrån vårt eget tycke och vi tar gärna emot konstruktiv kritik och feedback om du tycker annorlunda. 
Så här tänker vi. Alla företag börjar med en idé. Den kan i princip vara hur liten som helst, men du måste kunna tjäna pengar på den. Idén behöver paketeras i ett schysst format och du behöver bestämma dig för ett lanseringsdatum. That's it. De flesta idéer behöver ingen finansiering. Du kan starta från noll och arbeta dig framåt. Det mesta jobbet klarar du av på egen hand. Om inte så ta med en partner (kan vara någon i familjen eller en vän) i ditt företag - jobbet blir mycket roligare och du lär dig så mycket mer. Idag finns det massor av tekniska lösningar som gör det möjligt att bygga hemsidor, webshopar och andra plattformar som är gratis. Facebook, Twitter, Pinterest och Instagram kostar ingenting. Det du behöver göra är att fundera kring vilka värden du vill att ditt företag ska förknippas med. Vilka är dina unique selling point's? Sedan är det bara att köra. Be dina vänner om hjälp med att promota din affärsidé samt komma med feedback (du kommer snabbt märka vilka som är dina riktiga vänner!). Jobba med små giveaways till de som hjälper till, det är alltid uppskattat. Skriv sedan en artikel eller ett blogginlägg om hur du har gjort. Hjälp dina vänner att göra samma sak som du har gjort. Inspirera och tala om hur du har löst dina problem. Vi tror att ju mer öppen du är med hur du driver ditt företag desto tydligare kommer dina arbetsmetoder att bli för dig och desto mer förtroende får du av dina kunder.

Vi jobbar ungefär fyra timmar varje dag (genomsnitt). I den mest intensiva uppstartsfasen för Wonders of Bali jobbade vi betydligt mer än så, säkert över 12 timmar per dag. Det är räknat per person så gånga antalet arbetstimmar med två. Vi ser egentligen inte jobbet som ett jobb utan som en del av vårt liv. När vi är på Bali går vi upp när vi vaknar, tränar, äter frukost och läser nyheter, jobbar ett par timmar, äter lunch, jobbar en stund till innan vi ägnar eftermiddagen åt att hänga på stranden, lyssna på poddar eller åka på utflykt. Ibland jobbar vi ett par timmar på kvällen men oftast lagar vi en god middag och ser på någon serie eller tar moppen till något av våra favoritställen, tar en öl i solnedgången och hänger med vänner. Vi är både partners i business och i livet. Det är grymt kul att leva så och vi lär oss väldigt mycket både om oss själva och om varandra. Vi jobbar precis så mycket som vi behöver och när vi behöver. Det spelar ingen roll om det är lördagskväll, mitt i natten eller tisdag morgon, vi jobbar när vi vill och när det krävs att vi jobbar. Om vi inte har motivation så gör vi någonting annat en stund innan vi återupptar jobbet. De bästa stunderna i vårt jobb är när vi dricker vin och bara brainstormar!
Hela vårt arbete med Wonders of Bali började med att vi beställde och köpte in de 195 smycken som ingår i kollektionen. Vi var från början beredda att investera 10 000-20 000 kronor utav vårt eget kapital men insåg snart att det skulle bli en väldigt liten kollektion. Vi beslutade i samma veva att Wonders of Bali skulle bli ett dotterbolag till Niclas företag Redeab (tidigare NTTP). I och med det fick Redeab stå för finansieringen av första kollektionen som kostade strax över 50 000 kronor.

När vi sedan räknade ut våra priser utgick vi ifrån inköpspriserna, vår förväntade marginal på 100 % och gjorde en sammanställning av alla övriga kostnader (bl.a. emballage och frakt). Efter att priserna var satta gick vi igenom varje smycke och övervägde huruvida vi upplevde att priset matchade upplevelsen av smycket. De flesta priserna lät vi vara oförändrade medan vi sänkte priset på några produkter. Vår första kollektion kommer generera ungefär 130 000 kronor när alla produkter är sålda. Sedan ska vi dra bort moms och övriga kostnader och vi landar till slut på ca 100 000 kronor efter att vi har skänkt pengar till Waves 4 Water. Vi kommer alltså göra en förtjänst på ca 50 000 kronor. De pengarna kommer användas till återinvesteringar i nästa kollektion.
Wonders of Bali är bara ett av våra projekt. Vi kommer troligen sjösätta ytterligare en affärsidé inom kort. Vi ser inte att vi ska kunna leva på Wonders of Bali på ett bra tag. Troligen kommer det aldrig ge tillräckligt stor inkomst för att vi någonsin ska kunna göra det. Vi ser snarare utvecklingspotentialen i hur vi kan bygga företaget, hitta samarbetspartners världen över och nå tillväxt inom andra områden där vi kopplar samman produkter med välgörenhet. 

Sådär. Det var väl inte så farligt? För visst är det rätt kul när andra är transparenta? För vi är ju alla nyfikna, eller hur? Fortsätt nu med dig själv. Dela med dig och var transparent. Du har ingenting att förlora på det!

tisdag 24 februari 2015

Motgångar när man backpackar i Sydostasien, finns de?

Vi har fått en tittarfråga! Vår käre vän Theo vill höra mer om våra motgångar. Det verkar liksom som att vi har det lite för bra, tycker han. Det må vara hänt, för hur dåligt kan man ha det när man lever ett stressfritt liv och tar åtminstone varannan dag som den kommer? Inte alls, eller hur! Det ska erkännas att vi fick fundera ett tag innan vi kunde komma på några riktiga motgångar (som egentligen inte är några motgångar heller, utan snarare lite vanligt hederligt gnäll...).

Dålig internetuppkoppling
Ja men skoja inte, man blir ju hypernervös när datorn inte connectar med wifi't. När jag hade min första tenta i oktober ägnade jag en timme (!) åt att koppla upp mig så att jag överhuvudtaget kunde ladda ner tentafrågorna. De flesta ställen vi har åkt till har det faktiskt funkat helt OK men ibland är det helt hopplöst. Att ladda upp ett blogginlägg fullt av bilder är bara att glömma om nätet är segt.


Myggbett
Vi hatar (!) myggbett. Nu har vi provat alla varianter. På fot. Under fot. Mellan tårna. I pannan. Rumpa, lår, arm, rygg. Av alla hemska ställen att ha myggbett på så är fötterna värst. Utan mirakelmedel som vi hittade i Thailand så hade vissa nätter varit riktigt sömnlösa...


Money money money
Det är en tillfredsställelse att leva under budget en dag eller hitta ett riktigt mysigt hotell för 150 kronor natten. Vi jämför såklart alltid med Sverige och utan att vara hjärnforskare så påminner vi ofta varandra om hur hysteriskt dyrt allting är i Sverige. Varför betalar man egentligen 26 kronor för en flaska vatten på Pressbyrån? Eller tycker att ett glas vin för 140 kronor i en flashig bar är prisvärt? Här köper vi ett kilo mango för 20 kronor, en burk öl för ett par kronor och bokar resor med högre standard än i Sverige för bara några hundra kronor. 

Det var egentligen inte det vi skulle skriva för att köpa mango för 20 kronor kilot är knappast någon motgång, utan det vi skulle komma till var att ständigt förhålla sig till en budget kan vara rätt jobbigt. Om vi inte hittar hotell för omkring 200 kronor och måste betala 300 kronor så är det lite surt. Om vi inte hittar schyssta hak att käka på och måste gå till något finare ställe och betala dubbla priset så blir vi lite bittra. Ofta är man medveten om när man betalar överpris och det är alltid ett nederlag. Vi vill ju liksom att vår budget ska räcka så länge som möjligt.


Vissa saker klarar vi oss helt enkelt inte utan
Innan Niclas mor och far flög ner till Singapore så hade vi gjort en önskelista på sånt vi ville att de skulle ta med sig.
  • Två dunkar vin
  • Vakuumpåsar från Clas Olsson
  • En påse lösgodis inkl saltlakrits
  • Kexchoklad
  • Hembakta choklad- och kokoskakor
  • Hembakta kanelbullar
  • Bearnaisesås
  • En burk sill
  • Försvarets Hudsalva
  • Resorb

Vi gick miste om bea'n och sillen men fick i utbyte hemgjord saft och chokladbiskvier. Magnifikt! 

"Problemet" med att vi inte "klarar" oss utan vissa saker är att vi måste få fler besök från Sverige så att vi kan fylla på förrådet av Resorb (vätskeersättning här nere smakar *¤&^'#") och kexchoklad.


Från A till B
Emma kommer aldrig gilla transfer och detta främst utav en anledning - man blir (nästan) alltid lurad. Om inte kaffet är överprissatt så försöker taxichaufförerna lura en på pengar. Priserna på flygplatsmat ska vi inte ens tala om, en macka är ju en årsinkomst för en thailändare. Vi har lärt oss hur vi ska ta oss igenom ett folkhav av desperata tucktuck-förare och vi vet hur mycket en resa från A till B ska kosta, men likt förb*nnat kommer Emma aldrig tycka att det är roligt.


Försäljare
Söta gubbar som säljer glass på stranden stör ju ingen men tokiga unga killar som vill sälja guidade turer till överpris är riktigt irriterande. Vi tycker synd om de som inte kan säga nej för de blir verkligen grundlurade.


Att få nej
Tänk dig följande. Du surfar runt på AirBnB, hittar ett grymt boende, havsutsikt, fina recensioner, hjälpsamma värdar och det är enligt kalendern ledigt precis när du vill bo där. Du mejlar värdarna ett litet meddelande och talar om hur gärna du vill bo i deras lilla hydda med havsutsikt och de svarar... Sorry, not available those dates. Va? VA? Vad sägs om att ni uppdaterar kalendern så att JAG INTE BEHÖVER BLI SÅ BESVIKEN???


Världens sämsta mobiltelefon
Lång historia kort, Emmas telefon kraschade efter att ha varit trött ett bra tag och vi bestämde oss till slut för att köpa en billig variant (LG) med dubbla SIM-kort för 1200 kronor. Försäljaren lovade att kameran skulle vara av bra kvalitet, för det var vårt viktigaste kriterie. Vi bytte sedan telefon så Emma tog Niclas gamla för Niclas behövde kunna använda dubbla SIM-kort. Resultatet? Niclas är helt förstörd. Telefonen är så gott som oduglig. Och kameran är fullkomligt värdelös! Med facit i hand skulle vi ha investerat i en mycket bättre lur.


Lite lätt reströtta
Efter drygt sex månaders resande så börjar vi känna oss lite mätta på intryck och upplevelser (och att packa väskorna typ var tredje dag). Ibland orkar man inte tycka att trånga gränder är coola eller ta in hur lokalbefolkningen kämpar för sin överlevnad. Ibland orkar man inte åka på utflykter och se allt som bör ses. Ibland kan vi sakna att ha ett eget hem och dagliga rutiner, även om vi försöker göra det så hemtrevligt som möjligt vart vi än kommer. Daglig research av nya platser, sevärdheter, boenden och flygrutter är väldigt lärorikt men ganska utmattande. 

Snart ska vi bo i ett hus på Bali medan vi planerar för framtiden och det ska bli SÅ SKÖNT!


Orkar inte, vill inte, kan inte
1. Stranden är lika fin som igår, ölen lika god som igår, musiken lika bra som igår = orkar inte instagramma.
2. Ingenting fancy att ta kort på = vill inte instagramma.
3. Surfen är slut på SIM-kortet och det finns inget wifi = kan inte instagramma.


I-landsproblem
Emma hade förväntat sig att vid det här laget ha betydligt längre hår än när vi lämnade Sverige. Det var liksom det som var planen. Men va fan, det växer ju inte. Inte en endaste centimeter. Det är till och med kortare än när vi åkte. Fattar ingenting...