Om att vara transparent

Under våra resor - på stränder, flyg och båtar - har vi lyssnat en hel del på Värvet. Podden som gör en djupdykning i mer eller mindre kända människors liv. Vi minns så väl när vi låg på Sunrise Beach på Koh Lipe i Thailand försökte (ja försökte!) lyssna på intervjun med Thorsten Flinck och skrattade ikapp med Amelia Adamos underbara humor. Nåväl, det vi ville komma till var att i nästan varje intervju så ställs frågan "vet du hur mycket du tjänar?" Några enstaka berättar om sin inkomst medan de flesta påstår att de inte har en aning. Att någon i Sverige inte skulle veta vad han eller hon tjänar tror vi inte riktigt på. Bland "vanliga" människor som inte får intervjuas i Värvet känns det som att man inte vill tala om sin lön i rädsla att man tjänar för lite. Men för lite måste ju alltid ställas i förhållande till någonting annat. Någon med jobb Y kan av olika anledningar inte tjäna lika mycket som någon med jobb X och det är ju fullt naturligt. Det omvända gäller de som tjänar mycket pengar och inte vill prata om det, för andra kan bli avundsjuka och det är ju inte helt OK att ha mer än andra. Är det bara OK att prata om pengar i Sverige så länge det handlar om lagom mycket pengar?

När vi sålde vår lägenhet 2014 gjorde vi en vinst på 370,000 kronor (före skatt). Det var också det svar vi gav till våra vänner när de frågade hur försäljningen hade gått. När vi frågar vänner som har sålt sina lägenheter säger de "jo, det gick bra". Troligen har de tjänat många hundratusen men det vill de inte säga. Återigen skulle man ju kunna ta reda på exakt hur många hundratusen, om man bara orkar. Samma lika uppstår när folk har fått nytt jobb. Det mest politiskt korrekta man kan säga i det läget är "jag fick den lön jag ville ha". Och hur mycket lön ville du ha? Om du talade om det skulle vi kanske kunna föra en intressant diskussion och det skulle kunna hjälpa andra när de ska löneförhandla nästa gång. Det skulle ju alla vinna på. Win win, eller? Så varför är det så svårt att berätta för sina vänner om sina ekonomiska framgångar? Vad är det man är rädd för?

Vi har ett svar på varför, som vi ser ännu tydligare nu när vi inte har bott i Sverige på länge. Jante! Jante säger att du inte får tjäna mer pengar än mig. Jante säger att du inte får vara mer framgångsrik än mig. Enligt jante får du inte vara mer lyckligt lottad än vad jag är. Vad sägs om att vi som är unga, nytänkande och smarta börjar göra tvärtom? Delar med oss! Är transparenta! Om du inte vill tala om vad du tjänar för att du är rädd att andra ska bli avundsjuka så är väl det DERAS problem. Du har troligen gjort ett grymt bra jobb som gett dig den lönen. Du förtjänar den. Du ska vara stolt över det och du ska inte vara rädd att säga att du är BÄST. Och om du tycker att du tjänar för lite, säg det så kanske du kan få tips på hur du ska höja din lön. Sharing is caring! 

Vi vet exakt hur mycket pengar vi gör av med varje månad och om någon är intresserad så visar vi gärna upp vårt Excelark (men du måste dela en flaska vin med oss under tiden). Vi tänker så här, genom att berätta hur vi hanterar vår ekonomi så kan vi dels inspirera andra men även lära oss av andras lösningar på samma problem. Alla har ju räkningar som ska betalas och de flesta har lån som ska amorteras. Det hjälper liksom inte att ignorera det för sista betalningsdatum kommer ändå förr eller senare. 

Om privatpersoner är rädda för att öppna sina plånböcker för allmän beskådan så är det ingenting jämfört med hur det är att driva företag. I Sverige är det fult att tjäna pengar som egen företagare. Det "bästa" är om det nätt och jämnt går ihop sig för dig och du ska helst inte ta ut någon vinst. Du ska gärna erbjuda dina tjänster gratis, att ta betalt är nästintill girigt. Låter som ett vinnande koncept för ett framgångsrikt företag eller?

Vi är entreprenörer nu. Vi driver egna företag och jobbar med våra egna affärsidéer (vilket är helt underbart jämfört med att vara anställd). Vi vill inspirera andra att släppa taget om sina ("trygga") anställningar och bli sina egna chefer. Men vi kan inte inspirera andra om vi inte talar om hur vi har kommit fram till våra lösningar. Våra lösningar är självklart skapade utifrån vårt eget tycke och vi tar gärna emot konstruktiv kritik och feedback om du tycker annorlunda. 

Så här tänker vi. Alla företag börjar med en idé. Den kan i princip vara hur liten som helst, men du måste kunna tjäna pengar på den. Idén behöver paketeras i ett schysst format och du behöver bestämma dig för ett lanseringsdatum. That's it. De flesta idéer behöver ingen finansiering. Du kan starta från noll och arbeta dig framåt. Det mesta jobbet klarar du av på egen hand. Om inte så ta med en partner (kan vara någon i familjen eller en vän) i ditt företag - jobbet blir mycket roligare och du lär dig så mycket mer. Idag finns det massor av tekniska lösningar som gör det möjligt att bygga hemsidor, webshopar och andra plattformar som är gratis. Facebook, Twitter, Pinterest och Instagram kostar ingenting. Det du behöver göra är att fundera kring vilka värden du vill att ditt företag ska förknippas med. Vilka är dina unique selling point's? Sedan är det bara att köra. Be dina vänner om hjälp med att promota din affärsidé samt komma med feedback (du kommer snabbt märka vilka som är dina riktiga vänner!). Jobba med små giveaways till de som hjälper till, det är alltid uppskattat. Skriv sedan en artikel eller ett blogginlägg om hur du har gjort. Hjälp dina vänner att göra samma sak som du har gjort. Inspirera och tala om hur du har löst dina problem. Vi tror att ju mer öppen du är med hur du driver ditt företag desto tydligare kommer dina arbetsmetoder att bli för dig och desto mer förtroende får du av dina kunder.

Vi jobbar ungefär fyra timmar varje dag (genomsnitt). I den mest intensiva uppstartsfasen för Wonders of Bali jobbade vi betydligt mer än så, säkert över 12 timmar per dag. Det är räknat per person så gånga antalet arbetstimmar med två. Vi ser egentligen inte jobbet som ett jobb utan som en del av vårt liv. När vi är på Bali går vi upp när vi vaknar, tränar, äter frukost och läser nyheter, jobbar ett par timmar, äter lunch, jobbar en stund till innan vi ägnar eftermiddagen åt att hänga på stranden, lyssna på poddar eller åka på utflykt. Ibland jobbar vi ett par timmar på kvällen men oftast lagar vi en god middag och ser på någon serie eller tar moppen till något av våra favoritställen, tar en öl i solnedgången och hänger med vänner. Vi är både partners i business och i livet. Det är grymt kul att leva så och vi lär oss väldigt mycket både om oss själva och om varandra. Vi jobbar precis så mycket som vi behöver och när vi behöver. Det spelar ingen roll om det är lördagskväll, mitt i natten eller tisdag morgon, vi jobbar när vi vill och när det krävs att vi jobbar. Om vi inte har motivation så gör vi någonting annat en stund innan vi återupptar jobbet. De bästa stunderna i vårt jobb är när vi dricker vin och bara brainstormar!

Hela vårt arbete med Wonders of Bali började med att vi beställde och köpte in de 195 smycken som ingår i kollektionen. Vi var från början beredda att investera 10 000-20 000 kronor utav vårt eget kapital men insåg snart att det skulle bli en väldigt liten kollektion. Vi beslutade i samma veva att Wonders of Bali skulle bli ett dotterbolag till Niclas företag Redeab (tidigare NTTP). I och med det fick Redeab stå för finansieringen av första kollektionen som kostade strax över 50 000 kronor.

När vi sedan räknade ut våra priser utgick vi ifrån inköpspriserna, vår förväntade marginal på 100 % och gjorde en sammanställning av alla övriga kostnader (bl.a. emballage och frakt). Efter att priserna var satta gick vi igenom varje smycke och övervägde huruvida vi upplevde att priset matchade upplevelsen av smycket. De flesta priserna lät vi vara oförändrade medan vi sänkte priset på några produkter. Vår första kollektion kommer generera ungefär 130 000 kronor när alla produkter är sålda. Sedan ska vi dra bort moms och övriga kostnader och vi landar till slut på ca 100 000 kronor efter att vi har skänkt pengar till Waves 4 Water. Vi kommer alltså göra en förtjänst på ca 50 000 kronor. De pengarna kommer användas till återinvesteringar i nästa kollektion.

Wonders of Bali är bara ett av våra projekt. Vi kommer troligen sjösätta ytterligare en affärsidé inom kort. Vi ser inte att vi ska kunna leva på Wonders of Bali på ett bra tag. Troligen kommer det aldrig ge tillräckligt stor inkomst för att vi någonsin ska kunna göra det. Vi ser snarare utvecklingspotentialen i hur vi kan bygga företaget, hitta samarbetspartners världen över och nå tillväxt inom andra områden där vi kopplar samman produkter med välgörenhet. 

Sådär. Det var väl inte så farligt? För visst är det rätt kul när andra är transparenta? För vi är ju alla nyfikna, eller hur? Fortsätt nu med dig själv. Dela med dig och var transparent. Du har ingenting att förlora på det!

Vad händer när man börjar tänka annorlunda om pengar?

För någon vecka sen försökte vi besvara frågan huruvida vi har blivit för gamla för att backpacka. Efter lite funderingar så tror vi verkligen inte att vi är för gamla men vi är betydligt klokare - och bekvämare - nu än för tio år sedan och det gör enormt stor skillnad.

Pengar och prylar

Redan innan vi lämnade Sverige så hade vårt förhållande till pengar förändrats. När vi bestämde oss för att vi skulle resa så slutade vi konsumera. Det enda vi unnade oss var god mat och dryck. Det får vi lida lite för nu eftersom att vi då och då längtar som galningar efter champagne och löjromstoast. Vi tycker helt enkelt om att lyxa till det men lyx för oss har ingenting med prylar att göra. Förut köpte vi fina(re) ljuslyktor, kläder och vi tittade på nya bestick i säkert ett år (utan att slå till). Nu reser vi runt med typ 10 kg kläder vardera som vi använder om och om igen - och det funkar hur bra som helst. Ju mer solblekta och utnötta de blir, desto skönare. När vi kommer till Kuala Lumpur brukar vi gå på H&M och köpa några nya t-shirts - mot att vi slänger ett par gamla. Vi investerade i ett par nya löparskor till Niclas som kostade typ 500 kronor och vi ägnade tio minuter åt att rättfärdiga vårt inköp.

Budget

När vi köpte gemensam lägenhet så började vi göra budgetar och månadsprognoser så att vi skulle ha koll på våra kostnader. Snabbt insåg vi hur vansinnigt mycket pengar vi spenderade på ingenting. Vi skulle haft en budget från året när vi träffades för jäklar vad vi handlade dyra grejer då... Innan vi reste så gjorde vi ett par olika resebudgetar och nu fyller vi löpande i alla utgifter, från kontantuttag till hotellbokningar och flygresor i ett Excel-ark som Niclas gjort. Så när som på kronan så vet vi exakt hur mycket pengar vi spenderar. Vi har konstaterat flera gånger att vi hade inte varit så noggranna om vi hade backpackat när vi var tjugo-nånting. Inte ens när vi reste på semester förut hade vi speciellt bra koll och vi använde alltid senaste löneutbetalningen (istället för sparat kapital). 

Ett stort problem för oss under vår resa har varit den förfärligt svaga kronan. Vi har tappat ca 15 % gentemot de valutor som vi använder här nere och ibland har två uttag med en veckas mellanrum diffat med nästan 100 kronor. Hur billigt vi än har bott och hur billiga flygresor vi än har bokat så har det ätits upp av den svaga växelkursen. Riktigt trist och riktigt dålig tajming. Våra pengar räcker ju liksom inte lika länge nu och vi har definitivt gjort av med mer pengar än vad vi budgeterade från början. Vi ska inte bara skylla på växelkursen (även om den har haft stor betydelse) utan vi bestämde ganska snart att vi hellre levde lite bättre nu (sovsal är liksom inte ett alternativ) och kunde vara ute och resa under en kortare tidsperiod. Vår resa har däremot gjort oss väldigt kreativa och vi har en lång lista på affärsidéer som vi snart kommer sätta tänderna i (vilket kan göra att reskassan istället växer).

Boende

En annan stor förändring i för oss är hur mycket vi anser att vi får för pengarna. I början av resan kunde vi tycka att 300 kronor per natt för ett hotell var helt OK. På Gili Meno bodde vi för 350 kronor per natt och då kommer vi ihåg att vi tyckte det var rätt saftigt. Men nu, nu betalar vi inte gärna över 200 kronor för en hotellnatt och då ska det ingå frukost i priset. De gånger vi har bott dyrt (över 1000 kronor per natt), tre gånger så långt (två födelsedagar och en överraskning) så har vi varit väldigt kräsna och inte riktigt tyckt att vi fått valuta för pengarna. Vi kan ju enkelt jämföra med när vi har bott någonstans för småpengar och fått fantastisk service. Som i Senggigi på Lombok i Indonesien där vi bodde för 95 kronor per natt inklusive frukost med städning och nya handdukar varje dag och underbar personal. 

Vi har också konstaterat att om vi hade gjort vår resa på en riktig semester så hade vi troligen lagt mer pengar per natt på boende men vi hade gått miste om så många fantastiska upplevelser. I Amed på norra Bali bodde vi för 250 kronor per natt i en jättefin bungalow med en pool som vi delade med två andra bungalows. Vi hade nog aldrig bott där om vi inte aktivt hade sökt efter de mest prisvärda alternativen. En sak som har slagit oss många gånger är att när man söker på hotell på t.ex. Agoda och sorterar hotellen efter recensionspoäng så kommer i nio fall av tio ett eller flera väldigt billiga hostel/guest house överst på listan. De kanske inte är de mest välpolerade ställena men de har alltid stor charm och fantastisk personal. Det är de ställena vi brukar boka. Dessutom skulle vi aldrig få för oss att boka ett ställe som kostade över 500 kronor per natt om det inte hade fått konsekvent över 9,0 i betyg på Agoda/annan bokningssajt och Tripadvisor.

Mat och dryck och träning

Vi har många gånger pratat om en helt vanlig arbetsdag i Sverige kunde se ut. Stor frukost för att orka jobba hela förmiddagen, frukt på förmiddagen för att man höll på att hungra ihjäl, en bastant lunch, eftermiddagsfika för att man höll på att somna, hungerattack när man kom hem på kvällen och skulle laga middag. Och till allt detta så var man alldeles för slut för att orka träna. Snacka om att stress är skadligt för kroppen!

Och nu då? Frukost äter vi gärna så att vi står oss ett tag. Får vi i oss en bra frukost så brukar vi inte äta lunch. Blir det ingen frukost så är det också OK och då äter vi en större brunch istället. Det är verkligen inte ofta vi äter varsin huvudrätt till middag. Vi delar nästan alltid på en huvudrätt och en förrätt och någon gång ibland orkar vi kanske dela på en efterrätt. Någon gång ibland tar vi en fika och då består den oftast av fruktjuice, en kall öl eller te. 

Förutom flygresor och boende så är ju mat och dryck den stora utgiftsposten. Vi äter inte en måltid med dryck som vi på förhand kan se kommer kosta oss drygt 100 svenska kronor. Det är liksom inte värt det. I Vietnam där vi är nu har vi ätit för 50-60 kronor per måltid och då har vi varit på "riktiga" restauranger. Det ska krävas en hel del för att vi ska unna oss en lite lyxigare måltid och då ska det ha varit någonting som vi längtat efter länge. Nu är vi väldigt sugna på en riktigt fin köttbit och bearnaisesås som vi tänker att vi ska försöka leta reda på i Kuala Lumpur i april. 

Vi har tidigare skrivit om Emmas kaffekostnader. På det stora hela så har de faktiskt en viss betydelse. Den lilla finsmakaren vill inte dricka en kopp pulverkaffe utan det ska vara gjort ur en espressomaskin. Oavsett var man befinner sig få får man betala ungefär 20 kronor för en sådan kopp. Till saken hör att kaffet i Filippinerna var så dåligt (näst intill obefintligt eller nescafé) så Emma slutade dricka kaffe och har inte druckit en droppe på snart en månad. Förutom både stabilare humör och blodsocker så har det helt klart haft en positiv inverkan även på budgeten.

Emmas "rädsla" innan resan var att vi inte skulle kunna träna så mycket och att vi skulle utvecklas till två hubbabubbor, men så har det verkligen inte blivit. Tvärtom. Vi har snarare gått ner ett par kilo. När förutsättningarna har varit bra där vi har bott så har vi löptränat, yogat, promenerat eller allra helst snorklat. Vissa perioder har det inte blivit så mycket träning alls men vi har insett att det inte är det som är avgörande - det är hur vi äter. Vi tar hand om oss själva på ett helt annat sätt nu och det faktum att vi inte utsätter oss för stress varje dag gör så enormt stor skillnad. Vi skulle tro att vi är lite klokare nu och kan relatera till mat och träning på ett annat sätt än när vi var 20. Vi kan dessutom se att kroppen förändras och att våra behov förändras - och det hade vi aldrig kunnat förstå om vi hade varsitt stressigt jobb.